Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H5
— Vad skulle du göra med det?
— Något vackert och stort — något, som reste
sig ur jordens djup, stigande mied levande linjers
lek så tyngdlöst lätt mot höjden, buret av en helig
ande. Genom tystnaden, tomheten, mörkret i livet
famlar en ton, som aldrig når fram, aldrig får växa
sig fri —en ande, obeskrivlig som en dröm, omöjlig
att gripa som regnbågen. Kanske är det ingen ton,
kanske är det en färg, ett ljus, en doft — ty även
färgen har ett liv, ljuset en själ, doften en
odödlighet. Och detta svaga, som famlar sig fram bland
oss, detta späda men oförgängliga — det är det
levande i livet, det är, vad vi äga av det oändliga,
det är vad vi ana av Gud. Ty vi ana endast, vi
mäkta ej ge rum åt mer av hans ande i våra
smutsiga själar. Men detta, som bara är en dröm, det
ville jag forma ut till en fast och strålande
verklighet.
— Jaså, sade Magne. Ingenting annat.
— Jag tror, det liknar närmast ett tempel,
fortsatte den unge med glänsande ögon. Pelarna skola
resa sig med en sådan skönhet, att de synas helt
befriade från stoftets tyngd, valven skola sakta sluta
sig samman till en himmel, genomstrålad av
oändlighetens ljus. Solen ska ständigt skina dit in och
fylla templet med sin glimmande, brinnande andakt
— men där ska vara dunkel också av längtan —
och mörker av svart sorg — men en längtan som
bär, en sorg som renar och befriar. Allan under
och allan glädje ska målas i oförgängliga bilder på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
