Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
— Först hjälpa sig själv — sedan se till, om man
kan göra något för dem, som äro i nöd. Men det
kan man inte, svarade Magne.
Flickan såg på honom frågande, och han nickade
tyst. Förtjust kröp hon ännu närmare den unge
och kuttrade ömt:
— Du har rätt! Du är en god människa, men vi
andra äro så onda. Om jag kunde bli som du!
Han gjorde sig fri utan att se på henne. Svårt
är att tillfredsställa naturens krav och dock icke
följa kroppens lusta — nu drack han igen, upprörd,
med alla sina tankar hos de livdömda. Hans kropp
smög sig bakom hans vilja och gjorde sig fri i ruset.
Magne nickade tyst åt flickan igen. Hon förstod
genast, och just som Frälsgive ämnade tala, höjde
hon sitt stop och bad honom dricka de heligas skål
— han teg och drack henne till.
— Låt oss nu ha frid, sade Magne. Jag har hört
så mycket dessa dagar om Frälsgives nya lära, att
jag snart börjar betrakta honom som vår nye
Frälsare.
— Varje människa är sin egen frälsare, sade
Frälsgive, han var blek i ansiktet och våt av
kallsvett över pannan.
— Men då blir du ju avrättad! utropade flickan.
— Man måste, sade den unge. Man måste göra
Guds vilja.
— Skäms du inte att ge den stackars Gud ett så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
