Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i66
Efter en stund kravlade en utmärglad gammal
gubbe fram med grinande dödmansansikte och vita,
döda ögon. Han satte sig vid bordet mitt emot hans
eminens, som han för övrigt inte bevärdigade med
en min. Det var universitetets lärdaste man,
professor i grekiska språket. Han talade endast
grekiska, och eftersom han ensam kunde det, fanns
där ingen som förstod honom, vilket var gubbens
största glädje i livet. Ibland måste han dock
meddela sig, han sänkte sig då ner till det mer jordiska
latinet, men visade alltid öppet sitt förakt för dem,
som voro hänvisade till ett så lågt pöbelspråk. Med
människor, som inte ens kunde latin, talade han
aldrig, de voro för honom endast en samling
smutsiga djur. Sitt modersmål hade han för länge sedan
glömt.
Efter honom kommo några andra herrar fram
och satte sig vid bordet, mest capitulares. De övriga
stodo villrådiga kvar på golvet i vördsam men
tvekande väntan.
Hans eminens vände sig till en av herrarna med
en kort fråga och fick genast det svaret, att hans
furstliga nåde hade kommit, men ännu uppehölle sig
med hans excellens kanslern i de inre rummen.
— Han låter oss vänta! sade furstbiskopen otåligt
och pekade sedan på det öppna fönstret utan att
säga ett ord.
Kyrkotjänarna skyndade fram, men några
professorer voro ivrigare att tjäna och hade redan
stängt fönstret. Det blev dunkel skymning i rum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
