Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
met, och de höga vaxljusen på bordet tändes
långsamt, ett efter ett.
Hans eminens hade kommit hit som munk, sedan
den gamle biskopen blivit mördad. Han hade styrt
sitt stift så väl, gjort sin kyrka så rik och samlat
så mycken världslig makt i sina händer, att
nationens herrar givit honom titeln furste. Hans nåde
hade inte kunnat hindra detta, och hans excellens
kanslern glömde aldrig att i minsta småsaker visa,
vem som var rikets rätte herre.
Dörrarna öppnades slutligen, och hans nåde steg
in i kapitelsalen, följd av sina herrar. Sist kommo
några, som tillhörde betjäningen, de stannade vid
dörrarna och förblevo stående.
Hans eminens reste sig och gick fursten till mötes.
Alla andra herrar, som sutto vid bordet, reste sig.
Endast den gamle professorn i grekiska språket
blev sittande, såg sig omkring med grinande
död-mansansikte och vita, döda ögon och sade högt för
sig själv: iste gladiator! — Och sedan fnissade han
och fnittrade, tills alla åter hade satt sig, och allt
blev tyst.
Hans eminens började tala. Hans latin var en
smula knaggligt, och greken, som satt mitt emot
honom vid bordet, markerade med små gälla
gubb-skratt vartenda furstbiskopligt felsteg i den
cicero-nianska vältaligheten. Slutligen måste hans granne
ge honom en liten knuff för att få honom att
iakttaga decorum, men försiktigt, så som man petar på
ett giftigt kräldjur. Gubben sade genast högt: ista
bestiola informis —!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
