Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
alla begär och lustar. Jag kan inte bära min egen
ande — och ni vräker alla edra bördor över mig!
Vem ska hjälpa mig att leva ett rent liv, nu, när
hon är död, innan vi ännu ens blivit givna åt
varandra ?
Han gömde sitt ansikte i händerna och grät högt.
Allt var tyst och stilla i kyrkan. Efter en stund
rätade han upp sig och fortsatte lugnare:
— Ni frågade mig om min tro — och jag sade
er, vad jag trodde. I mitt högmod menade jag
kanske, att jag stod närmare Gud än någon annan
— nu vet jag, att det är inte sant.
— Dina ord ha vi hört, sade mästaren. Dina
gärningar ha vi sett. Och på dig ha vi litat! Av
dig ha vi väntat den sanning, som skulle göra oss
fria!
— Varför? sade Frälsgive. Varför ha ni litat
mer på mig än på er själva? Mina ord och mina
gärningar äro inte bättre än edra — känna vi inte
alla, i allt vårt mänskliga elände, samma heliga aning
om Gud i våra hjärtan?
— Vi ville veta, sade mästaren, vi ville ha en
uppenbarelse — vi ville ha något fast att förlita oss
på. Kyrkan är mycket mäktigare än du — men
vi tro inte längre ens på kyrkan. Hon förbannade
dig, men vi höllo fast vid dig. Hade du varit den
vi trodde, skulle du ha visat oss det i dag.
— Så ville ni äga mig som er träl, för att jag
skulle göra den trolldom, ni trodde er behöva!
utbrast Frälsgive. Men hellre får du ta mitt liv för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
