Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
*
214
vissnande händer — om ni ingenting kräva mer än
den visshet, som ni kunna förnimma med djuriska
sinnen — då finns för er ingen väg ut ur
döds-skuggans dal, intet stöd för er dignande vanmakt,
intet hopp för er skrämda hopplöshet. Anden kan
ej bäras med vingar av stoft in i Oändligheten, den
måste göras fri för att med egna krafter kunna
finna sitt eget hem. Den människa, som inte mäktar
detta, har intet annat att vänta än ett liv i mörker
och en fasans död. Vem har rätt inför Gud? Vad
vi än säga om honom, med vilka ord vi än försöka
förkunna hans vilja — alltid ha vi orätt, alla ha vi
orätt inför honom. Vilket ömkligt litet kryp vore
ej annars Gud, hur föga gudomlig, hur uselt
mänsklig, om vi ett enda ögonblick kunde rätt fatta honom !
Just detta är det heliga, härliga undret, att vi aldrig
kunna fatta Gud — att det finns för oss något
så stort, så gränslöst, så oändligt att förlita oss på
under vårt eländes tunga, jämmerliga liv.
Människor, människor! vad ska vi göra för att vinna
hans kärlek? Vårt bästa är så litet — och ändock
kan ingen göra mer. Men det bästa vi kunna tänka
och förnimma — det kalla vi ju Gud! Till detta
måste vi samla alla våra krafter och tvinga oss
själva ut över den lata förmågans gränser. Göra vi
vårt bästa, då ha vi gjort Guds ande i oss till
verklighet, då ha vi under vår korta jordelevnad skapat
Gud!
Mästaren vek skyggt tillbaka, allt mer tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
