Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Och folket runt omkring drog sig undan.
Undermannen kom ju med fordringar på dem själva!
Armar, som lyftes nyss för att slå, hängde
maktlösa. Vilka ord från unga läppar! Vad menade
han? I detta tal av eld låg kanske en sanning
gömd, som måste höras — fast ingen kunde förstå
den. Just därför måste den höras under en tystnad
så djup, att inte en bokstav kunde gå förlorad. Men
ingen vågade heller komma förkunnaren nära. Guds
kraft är farlig.
— Hotar du ? utbrast slutligen mästaren. Du har
ju själv sagt, att du är lika maktlös som vi andra?
Frälsgive svarade:
— Jag hotar inte. Men akta dig, om du skändar
helgedomen och kommer med hån inför Guds
ansikte! Han slår dig ner och sprider ditt förmätna
stoft för alla vindar. Ni tro, att Gud är en gammal
krämare, som i blindo säljer sina dyrbarheter och
tar ert fromma gyckel för gott guld — ni tro er
kunna smyga honom i händerna falskt mynt för
att därmed lura till er evighetens skatter! Ni tro,
att Gud är god — så menlöst, slappt och äckligt
god — att han så lätt kan luras och så lätt förlåter.
Nej, ni ska finna, att ni lekt er självom en förfärlig
lek! Ty Gud är stormen, fasan, elden, döden —
allt detta är gott för människorna att lida — och
så är Gud god. Att förlita sig på honom är att
vinna seger — men inte den seger, barnet vinner
med sitt joller i julkvällens frid, utan den seger
Jesus vann under långfredagens pina. Varenda en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
