Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Han såg på henne. Hon var klädd endast i sin
smutsiga skjorta, och den var tillräckligt trasig att
låta den nakna kroppen lysa fram — en mjuk och
fyllig kropp med en hud, som glimmade likt pärlemor
i guldglans under smutsen.
— Vem var han, som gick ut, när jag kom?
frågade Frälsgive skyggt.
Hon svarade inte, endast såg på honom under
halvsänkta ögonlock och log med sina vita, fuktiga
tänder.
Han vände sig bort, blodröd i ansiktet.
Hon skrattade ett ömt och kuttrande litet skratt:
— Tänd en ny torrvedsticka och sätt in i
springan där i väggen, så att jag kan se dig!
Han gjorde som hon bad.
— Så vackert du rodnar! fortsatte hon. Vet
du, hur vacker du är, när du rodnar? Det har
väl flickorna talat om för dig, förstås. Du lär ha
varit svår på flickor–––-det säger alla människor —
fast ingen vet förstås, varifrån alla sådana rykten
skickas ut. Kom och sätt dig här hos mig! Inte?
Frälsgive reste sig upp för att gå. Hon sprang
ur sängen och kom fram till honom med smygande
steg, full av lättja och kättja i hela sin kropp.
— Inte ska du bli arg för så lite! sade hon. Kom
nu, ska vi vara ordentliga! Du är väl våt om dina
fötter, det är så mycket vatten på marken efter
regnet. Stig fram till spiseln här och värm. dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
