Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22g
Hon kastade in några vedstycken på den öppna
arnen, där glöden ännu flämtade efter en eld, som
nyss brunnit ner. När lågorna åter reste sig heta,
slängde hon in den lysande torrvedstickan i elden.
Det blev mörkt i rummet. Hon drog fram en pall
till spiseln åt Frälsgive att sitta på och kröp själv
ihop på golvet i eldskenet.
Han satte sig på pallen och sträckte ut sina våta
fötter mot elden. Med armbågarna mot knäna
stödde han hakan i händerna och såg tyst framför
sig.
Hon satt tyst på golvet bredvid honom och
släppte inte med sina hungriga ögon hans ansikte
och hans ljusa, vågiga hår. Hennes bröst började
hävas hastigare — hon sade plötsligt:
— Tänk, att du ska dö nu, som är så vacker —
så ung, menar jag —
Han teg och rörde sig inte.
— Du kunde väl åtminstone tala till mig! sade
hon otåligt. Finare är du väl inte?
— Vad kan jag säga, som vore värt för dig att
höra på ?
— Du tror, att jag inte förstår din lära, förstås.
Men jag har läst så mycket sådant, när jag var i
klostret — och vad munkar och präster äro för ett
slags folk, det vet man nog. Du skulle se, hur de
smyga sig hit till mig i skymningen, när han är ute.
Han är jämt ute för resten. Nej, det finns ingen
människa, som förstår dig så väl som jag. Inga
långa och svåra ord, frihet bara från alla band —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
