Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
— Varför har Gud skapat det onda? Är det
onda något annat än det goda ? Då skulle det
Oändliga vara två oändligheter — alls ingen Oändlighet
skulle alltså finnas, endast två ändligheter, en god
och en ond. Då skulle intet liv kunna finnas, ty
liv är oändlighet — det jordiska livet är
Oändligheten, som susar genom jordens stoft och gör det
levande. Stoftet har intet eget liv, stoftet är
ändligt, det finns av många slag. Stoftet binder vår
levande ande för en tid, sedan bli vi åter fria, bli
åter ett enda väsen, Oändligheten. Vad vi kalla
ont och gott finns inte i Oändligheten. Det är bara
våra ord. Det goda längta vi efter, som vi längta
efter befrielsen. Det onda hata vi, som vi hata
begränsningen, tyngden, smutsen. Men därför ska
vi inte ljuga och säga, att det onda är bara en
inbillning. Vad vi kalla ont, är vår förnimmelse av
stoftet. Den förnimmelsen försvinner, när vårt
stoft försvinner. Men vi ha dock en tid förnummit
det. Gud, vi ha förnummit det! Vi ha dignat under
våra bördor i dödsskuggans dal!
— Vad du är vacker! sade flickan.
Han såg på henne tyst. Så lade han sin hand på
hennes huvud och sade:
— När jag ser på dig, tänker jag på knektar i
pansar — och på små barn, som blivit krossade mot
stenväggar, trampade av järnskodda fötter, kvävda
i dy och smutsigt vatten. När jag ser på dig, vet
jag, att en ung kvinna står närmare himlen än
någon annan människa, och närmare helvetet. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
