Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
jag ser på dina ögon, minns jag underliga sagor
och visor, som ingen kan sjunga, de äro alltför
vackra. Och när jag ser på din mun, minns jag,
att alla de vackra sagorna och visorna handla om
kärlek. Var rädd om din kärlek, lilla flicka — den
är ditt livs hela mening. Du kan inte dö lugnt,
om du inte har älskat.
— Jag har älskat dig genast jag såg dig första
gången, viskade flickan. Jo— sitt stilla nu och hör
på mig! Jag har drömt om dig ibland — du blev
så stor och ljus — och stark. Jag svindlade, när
jag såg dig i drömmen. Och jag hoppades så
mycket av dig. När jag sedan hörde, vad du hade gjort,
blev jag så ledsen för att du hade svikit mina
förhoppningar. Det får du inte göra — var sådan som
jag såg dig i drömmen! Gör något förfärligt stort
— så får du leva och vara hos mig alltid.
När han inte svarade, kröp hon försiktigt
närmare och kuttrade:
— Att leva — det är ett ögonblick endast. Man
ryser genom märg och ben, när man tänker på det.
Livet är så stort, man vet inte, vad man ska göra
med det, och ändå varar det bara ett ögonblick.
När man riktigt känner inom sig, att det är så —
då vågar hjärtat inte längre slå, blodet törs inte
strömma genom kroppen, det står stilla bara och
bränner, bränner — man kan inte andas — man
bara suger sig fast och låter sig bäras bort — och
då är det något, som släpper sitt hårda tag i ens
inre — det är något, som öppnar sig, brister fram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
