Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Flickan reste sig upp och sade buttert:
— Nu kommer han — gycklaren. Sätt dig!
Han satte sig på pallen framför elden igen. Hon
kastade sig trött på sängen.
Dörren öppnades och Magne kom in, festligt
berusad, klädd i fina hovkläder. I ett band om halsen
bar han en luta, som han spelade på, medan han
sjöng med full hals. Han avbröt sig genast:
— Gosse, gosse! Har du kommit hit! Ta fram
öl, jänta! Vi ska dricka!
— Ta fram själv — det står där borta, svarade
flickan surt från sängen.
Med lutan hängande om halsen tog Magne fram
öl ooh bjöd. Men Frälsgive skakade på huvudet:
— Jag dricker inte.
— Inte? sade Magne. Men det gör jag. Mycket!
Han drack, ställde sig därefter vid spiselmuren
och spelade igen — utan melodi, det ena ackordet
efter det andra vällde fram och upplöstes i ändlösa
modulationer — (glittrande ljusstänk över ett
svallande hav av skuggor. Hans kalla ögon lyste av en
underlig eld, det järnhårda ansiktet strålade liksom
vidöppet — hela det gamla huvudet med sin åter
utvuxna man av grånat hår tycktes brinna med heta
flammor. Han liknade ett avsigkommet lejon, som
en skymningsstund i ensamheten roar sig med att
dansa efter sin egen svans.
Han nickade muntert åt Frälsgive:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
