Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
— Du också?
— Ja — man vill gärna bli älskad. Det kände
jag första gången jag var kär. Det sitter i ännu.
Henne vågade jag inte se i ansiktet — tror jag.
Hon visste nog, att jag alltid ljög.
— Jag tror dig inte, mästare, log Frälsgive. Du
har älskat och varit älskad. Har du några barn?
— Vet inte, svarade Magne kort.
Efter en stund rätade han upp sig och frågade:
— Kommer du verkligen utan avsikter? Eller
är det något du vill, att jag ska hjälpa dig med? På
slottet, kanske?
—- Nej. Vad skulle det vara?
— Just det! Även om jag kunde göra något, vet
jag inte, om jag ville. Befriar du en tjuv från galgen,
ska du akta dig, att han inte hjälper dig själv dit,
heter det. Och var och en är tjuv i sin näring. Jag
i min och du i din. Bäst att låta det vara som det
är. Du dricker inte?
— Nej.
— Som du vill. Jag dricker ur och går till sängs.
Sök en plats på bänken åt dig för natten — du kan
ändå ingenstans gå, stadsportarna ha stängts, himlen
är nermörk och jorden dyvåt av regn. Några kuddar
har jag inte, man kan inte ha allt. Sov så gott du
kan, i alla fall. Känns underligt att se dig här. Hos
mig. Stör det dig, om jag spelar lite för mig själv,
medan elden brinner ner?
— Inte alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
