Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
— Ren?
— Ren! Nu försvinner han — utan spår.
Ingenting har han hunnit göra, ingen har förstått ett
ord av vad han sagt. Som ett rop på ett främmande
och obegripligt språk har han förklingat. Du ska
få se, att man gör honom till helgon efter döden.
— Helgon? sade flickan nyfiket och stirrade
bortåt bänken. Inte! Jag försökte tala med honom
om Gud i kväll.
— Nåå?
— Nej, gäspade hon, det var ju det jag visste —
han kunde inte.
— Gå din väg!
Hon tassade tillbaka till sängen igen på sina nakna
fötter.
Ånej, han älskar mig inte, gossen, jag är inte
sådan, tänkte Magne. Han får rätt. Även om han
dör, får han rätt. Och varför skulle han inte dö?
Förr levde jag lugn och glad. Nu känner jag bara
denna förfärliga hunger i mitt hjärta — en
bottenlös tomhet, som aldrig kan fyllas. Varför skulle
jag fylla det tomrummet? För att göra något?
Varför skulle jag göra något? För att lämna spår
efter mig? Vem skulle ha någon glädje eller nytta
av det? Nu, när jag har sett honom! Och förlorat
honom. Hade han kommit till mig och stannat hos
mig — då kanhända. Ja då — kanhända!
Åter kom flickan tassande över golvet. Hon bar
en kudde med sig från sängen, hon lade den på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
