Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Frälsgive rörde mödosamt sina läppar, och Magne
hörde honom säga:
— Låt mig dö här — bland de andra.
— Inte här — inte här! svarade Magne, ännu
darrande i kroppen av den vildhet, som stormat
genom honom.
Frälsgive viskade:
— Jag kan inte längre leva utan blygsel och skam.
Döden är mig mera kär, jag har ju en god Herre.
— Du tror det, sade Magne. Men jag ska visa
dig annat!
Han lyfte gossen upp igen och bar honom på
sina axlar vägen tillbaka mot staden.
Det var afton, när de åter gingo ut från Magnes
hus. Den gråa dagen började bli svart.
Nu gingo de vägen rakt fram, utan att vika av
åt något håll. Samma väg de en gång kommit
tillsammans som vandrande hantverkssvenner för att
söka arbete. De nådde den höjd, där de en
sommarafton hade stått och sett på staden, som låg och
väntade dem i gyllene soldis. De stannade båda och
vände sig om. I den mörknande skymningen syntes
den lilla samlingen av hustak som en svart
skugg-fläck mot en svavelgul strimma på himmelen, där
solen försvunnit. De många kyrktornen reste sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
