Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 7
som svarta gravvårdar, under dem funnos de döda
— och så de levande små maskarna, som krälade
i mullen.
Ett och annat fönster lyste redan med ett matt,
rött skimmer i staden. Borta i furstens borg
tindrade en hel rad lysande fönster.
Det låg en underligt upphetsad bitterhet i Magnes
röst, när han slutligen vände sig till Frälsgive:
— Hade du sagt mig, att du ville skoja
människorna så här, skulle jag gärna ha hjälpt dig.
Idén var strålande.
Frälsgive såg på honom, förundrad:
— Vad menar du?
— Äh! Gå inte här och lek helgon vidare! Det
är slut med det nu. Man vet ju vad du är för en.
Och så du ser ut i ansiktet! Som om du varit hos
flickor hela natten! I mitt rum, kanske? I min
säng? Det vet man, därför skrattar man åt helgonet,
som inte var något helgon.
— Det är uselt, detta.
— Ja, det är det. Usch! Jag menar väl inte
precis så här heller. Men jag blir så rasande på
dig, när jag ser dig gå här som ett slaktoffer — du
ser så förbannat ren och oskyldig ut också!
— Jag är förtvivlad, Magne. Jag har gjort mer
ont än någon annan människa. Du kan inte med
alla dina ord göra mig uslare, än jag är.
— Där ha vi ditt satans övermod igen!
Ödmjukhetens övermod — i brist på bättre. Att vilja vara
17. — Koch, Legend.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
