Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
för två vanliga män — och så det gamla vanliga:
ingen hjärna. Händer att bryta järn med — men
tomma, odugliga att föra ett verktyg, kunde bara
hålla i vapen och andra redskap för de grövsta
drängsysslorna.
Lille junker! tänkte Magne. Lille tjuv — eller
dråpare — eller vad det är, du har bakom dig —
det är väl hästar, du har stulit, kan jag tro, och
vallpojkar du har slagit sönder — större skada har du
väl inte gjort ännu. Inte ser du galgen, heller, som
väntar dig. Snart får du väl se den. Och då ramlar
din tokroliga lilla värld sönder, liksQm alla andra
små tokroliga människodrömmar om världen och
vad däruti är. Kunde jag hjälpa dig till något annat,
skulle jag — ja, vid Gud! skulle jag inte göra det
— för dina glada ögons skull — din muntra
sorglöshet och dina lustiga visor!
Magne drog till sig ett fång hö och stoppade det
under ynglingens huvud — han log i sömnen som
ett barn utan att vakna. Magne lossade sin kappa
och lade den sakta över gossen, som suckade av
lättnad — hans läppar öppnades över de vita
tänderna, men han sov alltjämt, trygg som en fågel i
sitt bo.
Sammetskläder och ett slott är allt vad junkern
behöver! tänkte Magne och log ett faderligt belåtet
leende. Det kunde man väl skaffa honom. Så
slipper han bli hängd. Något måste man väl göra för
sin —. Satan också — vad är det, som narrar mig
att jämt kalla honom här — min son! Jag har ingen
son. Nej. Jag har inte det nu längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
