Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
rätt mot honom. Och ändå blev det så galet
alltsammans.
— Men det behöver ju inte vara ert fel, ers
nåde? Så mäktig blir aldrig en människa, att allt
i världen sker ensamt på hennes ansvar. De andra
människorna ska också stå till svars. Så mycket
eget förnuft och fri vilja måste ni tillerkänna dem
alla. Även Magne.
— Honom förstår jag. Hans liv hade blivit
meningslöst. Men han krävde obönhörligt, att livet
skulle ha en mening. De allvarligaste och bästa
människorna ställa de högsta kraven. Själv räknade
han för värdelöst allt det meningslösa han gjorde
och tvangs att göra — på gott och ont. Så länge
han inte kunde tänka högre om Gud än om sig
själv, var det för honom en lönlös möda att alls
’änka. Men så fann han Gud — den Oändlige. Och
iå visste han i samma stund, att livet hade en god
mening, som gjorde det värt att rätt leva. Men
då tyngdes han till jorden av sitt eget elände, som
han i sitt själviska övermod själv hade ådragit sig.
Och nu vilar han i jorden. Men jag? Jag känner
mig som en skolpilt, som har fuskat sig ifrån ett
problem genom att helt enkelt utplåna den svåraste
siffran.
— Det vore verkligen önskvärt, sade kanslern,
att undersåtarna — av pur hövlighet mot oss, deras
rättvisas hantlangare — ville begå bara riktigt rejäla
skurkstreck. Så att man åtminstone visste, var man
hade dem.
— Jag skämtar inte, kansler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
