Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sker utöver all mänsklig förmåga. När
storstrejken äntligen släpptes lös i år över hela
Sverige, då blev jag som en berusad, jag gamle
asket och nykterhetsman. Nu har jag vaknat
upp ur ruset och får dras med bastanta
kopparslagare. Jag ser, att det jag ansåg vara ädlaste
verklighet är ingenting annat än gammal
förlegad romantik, utklädd i moderna fraser. Det
är en ganska ruskig upptäckt, jag törs inte
tala om det för någon ännu, jag måste alltjämt
sätta näsan i vädret som en adelsman av
proletärernas stam. Och jag måste dagligen ljuga
mina femtio procent. Det är min plikt mot
vår tidning, jag är som du vet en omutlig
pliktmänniska.
Annars är det sannerligen inte tro och
hänförelse, som i allmänhet fattas häruppe. Bara
pengar. Och kanske även — vågar jag viska
det till dig? — kanske även handlingskraft!
Jag drömde ju om revolutionen!
Och jag var inte ensam om den drömmen.
Har jag berättat för dig om pojkarna på
Storvik, en tjugu mil härifrån uppåt skogarna kring
älven? De gjorde sig klara till batalj och
väntade bara på order att få slåss.
Min Gud, vad jag jublade i mitt hjärta, när
jag hörde det! I tysthet förstås. Jag måste
ju tala högt om lugn, besinning,
självbehärskning, de korslagda armarnas kamp — och allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
