Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det där. Men eld var i blodet, min längtan
efter handling brände mig så att jag ville skrika.
Jag såg på de andras ögon — alla små
kamraterna här gingo med samma lidande i
kroppen. De beto sönder sin innersta längtan
mellan tänderna och talade sedan tomma ord
om kamp, som bara skulle vara stillhet och
vila utan något slag av handling. Deras
ansikten blevo allt blekare, deras ögon allt
mörkare av ångest — men ingenting fick ske, allt
skulle vara stilla besinning och ingenting annat.
Då kom en dag efter storstrejkens första
vecka ett bud från Storvik, det var en av
pojkarna däruppe, som rest hit för att höra
med oss på tidningen hur det skulle bli. Ska
vi inte slåss snart?
Jag glömmer det aldrig. Det blev dödstyst
inne på redaktionen. Vi vågade inte se på
varandra, ingen av oss kunde säga ett ord —
vi skämdes. Jag hade gråten i halsen och teg
som de andra.
Där stod Storvikspojken och tittade stort på
oss. Lugn och trygg, som om han bara rest in
till stan för att köpa ett hekto snus. Han
meddelade i största allmänhet, att de voro färdiga
vid Storvik, de hade varit färdiga länge, varför
fick man inte börja? Ett par hundra man gingo
nu där och väntade med gevären klara, hela
anfallsplanen ordnad i minsta detalj. Bruket
skulle stormas, och sedan skulle man marschera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
