Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
för att åter om morgonen börja samma galna
jakt efter samma galna illusioner.
Nå gärna för mig. Jag tänker inte vara med
i den där trängseln. Stoltare syner, skönare
bilder ser jag i min egen själ. Där formas ut
min levnads hemlighet, meningen med min egen
tillvaro. Allt levandes oavbrutna förruttnelse
skulle i sin svarta fasa genast dränka förnuftets
lilla ljus hos varje människa, om vi inte innerst
inne visste, att döden vart vi än se, den eviga
förödelsen vart vi än vända oss, det är bara en
oväsentlig formalitet, genom vilken vi vinna
det väsentliga, det osägbara, som ligger bakom
livet. Jag säger inte att man ska tro detta,
men man ska veta det med en leende visshet,
som aldrig kan rubbas. Allt annat är
sinnessjukdom. Inom oss själva ha vi den enda
verkliga tillvaron; den yttre, materiella är alltigenom
skenbar. Hela universum är ju en enda bisarr
illusion. Det sätt på vilket vi uppfatta illusionen,
det sätt på vilket vi förhålla oss gentemot allt
det skenbara — det är det enda verkliga.
En massa klot, som ständigt cirkla kring
någon sol och bära sin egen skugga på ryggen,
vänd mot natten — vad är nu det att intressera
sig för? De äro ju endast dunkla spegelbilder,
som genom bristfälliga sinnens instrument
kastas in i vårt medvetande. Det går
alltsammans ganska enkelt till. Företeelserna följa sina
lagar, inte en prick kan ändras däri, intet nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
