Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
de helt enkelt inte alls konstnärer. Ett sådant
adelskap delas inte ut av lägre grad åt dem,
som komma från proletariatet. Man vinner hela
segern och är konstnär — eller man förlorar
alltsammans och är rätt och slätt en vanlig
arbetare. Endast verket skall dömas, inte den
som gjorde det eller de speciella svårigheter
han hade att övervinna. Allt annat är en
förolämpning — mot konsten eller mot
proletariatet.
Detta gäller naturligtvis även de så kallade
proletärdiktarna. Vill man därmed beteckna,
att de äro konstnärer av lägre grad, så plundrar
man dem på deras rätt till hela äran, om de
ha över huvud taget alls någon rätt. Vill man
med ordet beteckna, att de utforma bilder ur
proletariatets värld, så får det ju visserligen
någon mening, men man tangerar ändå
betänkligt den gräns, där anständigt tal övergår
till svammel. Om historiens hjälte är greve
eller arbetare, vad kommer det själva saken
vid? Ur följetongsynpunkt har det mycket att
betyda, men inte ur konstnärlig. Ett
underhaltigt konstverk ska fördömas, ett gott sådant
ska erkännas utan omsvep; för sitt värdes
skull som konstverk och inte för någonting
annat.
Så knoddförnämt har litteraturen alltså
hittills hållit sig på sidan om de avgörande
samhälleliga företeelserna, att deras gestaltande i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
