Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
ordets konst nu måste öknämnas, får inte kallas
rätt och slätt konst. Ja, när man läser vad
någon stor, modern författare skriver om
arbetarna, så blir man förtvivlad. Hur besynnerligt
de uttrycka sig, hur fnoskigt de tänka, hur
vanvettigt de bära sig åt! Herr författaren
låter dem gå in och ut i boken liksom
teaterfigurer, kostymerade till arbetare, för att
uttrycka det mest enfaldiga han kan tänka sig.
Och det är tydligen inte litet. Och författaren
tror själv hela tiden, att det är levande
arbetaretyper han skapar. Hur bortkommen skulle han
inte bli, den stackars mannen, om han en gång
på allvar plötsligt kastades in i arbetarnas
verkliga värld!
Nåja — vem står inte handfallen och ovetande
inför den fruktansvärda samhällsföreteelse, som
kallas Arbetaren! Men låt mig slippa tänka på
den saken nu. —
Denna strävan att sudda ut klara gränser
finner man inte endast i fråga om konst. Det
talas även om en borgerlig vetenskap —
nationalekonomi isynnerhet! — till skillnad
från vad? Från en proletärisk vetenskap? Två
olika grader, eller kanske arter, av vetenskap
alltså! En för borgare och en för proletärer —
å hut!
Det är kanske bara en terminologi för att
beteckna det slaget sanningsökare, som
medvetet förvrida sanningen till förmån för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
