Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
Äntligen gick jag upp till dem.
Då var stormen över, allting var färdigt.
Stilla och ödsligt tyst. Alldeles mörkt. Inte
ett ljus var tänt.
Erik gick fram och tillbaka på golvet. Han
mötte mig och kramade min hand. En väns
handslag i alla fall, en mans fasta hand!
— Vad ha ni bestämt?
Jag hörde Almas röst från soffan — tonlöst,
livlöst:
— Det är ingenting bestämt.
Åter blev det tyst. Erik gick stilla i mörkret
fram och tillbaka över golvet.
Äntligen hörde jag, att Alma ville tala. Mon
fick inte ljud, försökte — kunde inte —
försökte igen — blev tyst. Men slutligen:
— Jag stannar här.
Då gav han till ett skrik, den stackars gossen.
Och jag sprang på dörren.
Lille bror, det var en trist historia. Men
som du ser av denna epistel lyckades jag
överleva.
Det blev till och med ännu mer. Inte av
malört endast är livets brygd beredd, men även
av några droppar honung, som kanske inte
är alldeles så ljuv som vi drömma oss, dock
inte helt bitter, snarare god och ganska
vederkvickande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
