Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Kalvhagskvarteret i vår lilla stad. Jag gjorde
ingenting särskilt där, bara lyssnade. Som när
man håller en stor havssnäcka intill örat, hördes
ett svagt sorl från alla håll i det stora
fyravåningshuset. Där bo flera hundra människor
i små lägenheter.
Det var inte på dem jag lyssnade. Nej, jag
hörde helt andra saker. Lätta, fasta kvinnosteg
i trappan — en röst, Almas röst, som hälsade
mig. Dit ut skulle vi gå tillsammans, till
skymningsljuset på gatan utanför den mörka
portgången. Hon kom inte.
Hon var ju långt, långt borta. Liksom jag,
som stod där och drömde. Du har väl reda
på, att man brukar bära sig åt på det viset?
Då hörde jag, att en dörr smällde upp några
trappor ovanför mig. En gäll och elak
kvinnoröst skrek: glöm inte vitpepparn!
I trappan hördes ett ivrigt traskande av ett
barns små fötter, de snubblade och fumlade
och tumlade neråt — och en liten sexårs pojke
kom sättande med hast, hela tiden mumlande
för sig själv: femöre malen vitpeppar —
femöre malen vitpeppar.
Han stannade framför mig där jag stod. Vi
sågo varandra in i ögonen en lång stund.
Ingen sade ett ord.
En liten smutsig näve sögs in i hans smutsiga
mun — så gick han på sned förbi mig —
vände sig om igen och såg allvarligt på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
