Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-11-]{++} Mitt första minne av livet är musik. Far min var
nämligen musiker, uteslutande av Guds nåde ooh därför nära
nog helt okänd. Om dagarna gav han musiklektioner vid
sidan av sitt borgerliga yrke — han var gravör och xylograf,
men slutade snart därmed för att ägna sig helt åt musiken.
Stundom spelade han alpzittra (den gamla, äkta tyska
alp-zittran!) på fester i nykterhetsföreningar och frireligiösa
församlingar. (Sådana dagar avstod han från sin lilla snaps
till middagen, ty han var en mycket samvetsgrann man.)
En och annan natt brukade han spela för sig själv, och då
höll han oss alla vakna — vi hörde, att Lucullus var gäst
hos Lucullus — vilket möjligen var ohygieniskt för
småbarn. Men det gav i stället en slösande och eggande
rikedom av strängaspel, ömhet och glans; ett hav av skönhet,
öppet för alla himmelens vindar, såväl de lätta och ljusa
som de tunga och mörka.
Jag minns inte längre den tid, då jag inte kunde läsa —
jag minns inte ens på vad sätt jag lärde mig den konsten.
Fyra år gammal läste jag Andersens sagor, vid sex års
ålder skrev jag själv små sagor med tryckstil, stora
bokstäver. Jag var följaktligen ett underbarn. När jag började
skolan, fick jag första dagen sitta på en stol bredvid de andra
barnen i klassrummet. Jag upptäckte då till min gränslösa
häpnad, att de andra inte kunde läsa! Dagen därpå
flyttades jag upp i andra klassen, där jag använde tiden på
samma sätt, sittande på en stol bredvid de andra barnen — för
att nästa dag förflyttas till tredje klassen, där jag fick
stanna och sitta i en riktig pulpet. Det var där jag gjorde min
andra, häpnadsväckande upptäckt: ingen mer än jag
kunde skriva!
Men jag gjorde även en annan erfarenhet: de andra
talade inte om samma saker som jag: följaktligen påstod man,
att jag ljög. De små kamraterna inberättade mina
fantasier för lärarinnan, och hon gick till min mor. Där
fastslogs ovederläggligen, att jag i skolan »ljugit» vart enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
