Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Innan jag började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-12
ord-]{+ord+} jag sagt. Vilket tyvärr nog var sant, på sätt och vis!
Ännu, vid snart 50 års ålder, händer det, att jag inte alltid
kan tygla min fantasi, som för mina ögon ofta döljer den
trista verkligheten bakom de mest underbart strålande
chimärer.
Denna upptäckt, att jag var annorlunda och sämre än
andra, kändes ganska pinsam efter den triumf jag firat
som underbarn. Jag var sedan bara en helt vanlig pojke,
som misstänktes ha dålig karaktär. Och min far
förklarade, att jag skulle aldrig få lära mig spela: du ljuger ju! du
ska bli jurist!
Det man inte kan få har man lätt att förakta. Sålunda
föraktade jag därefter musiken. Allra mest när jag satt
ensam och genom stängda dörrar hörde min sjutton månader
äldre bror spela tillsammans med min far små
tjusande duetter för två fioler; jag minns dem ännu — jag har
spelat dem själv sedan. Men då, när jag var utestängd från
paradiset, stirrade min framtid som jurist hotfullt emot
mig som en nattsvart avgrund, i vilken dolde sig alla de
hemska förbrytelser jag skulle nödgas yrkesmässigt begå;
jag kan ännu inte helt frigöra mig från en känsla, att
juristens liv är sådant.
För övrigt var min barndom lugn och lycklig, tack vare
en mor, som arbetade och trälade för att hålla hemmet
samman och barnen i skola. Inte ens »det svarta året» i min
barndom var olyckligt — jag blev vid sjuårsåldern ånyo
blind. Vid sådant vänjer man sig snart. Fantasien sliter i
mörkret alla tyglar, och man traskar med barnsligt snabba
steg långt in i alla sagors färgblossande underland. Jag
kan inte minnas, att jag med någon särskild glädje efter
ungefär ett års tid åter såg det ohyggligt smärtsamma lju
set från verklighetens värld. Det var kallt och färglöst, det
stack ooh skar som knivar i mina ögon och skrapade som
glödröda sågar i min hjärna. Men jag var botad! Och det
tycker jag numera är trevligt. Mannen, som gjorde detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
