Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-66-]{++} Nå, vi kommo ut. Inte en hand lyftes emot oss, det ska
tacksamt erkännas. Jag såg förresten inga händer, bara
ryggar — och det var knappt jag orkade se ens det, så
förkrossad kände jag mig av allt det kompakta hat, för vilket
jag var ett relativt oskyldigt föremål.
Från London for jag till Bruxelles. Där fick jag åter ett
par veckors övning i den svåra konsten att hålla tungan rätt
i mun, ty min franska var skäligen usel, medan däremot min
tyska var skaplig, tack vare den starkt tyskbetonade
undervisning, som dominerade i Sverige under min skoltid.
Om jag hade rest för att få ett personligt intryck av
efter-krigsstämningen, så kom jag lagom! Men jag ska här inte
uppehålla mig vid de fysiska och psykiska spår, som det
organiserade våldsdådet lämnat efter sig — jag ska endast
berätta om min egen, personliga upplevelse av hatet.
Det skedde redan första morgonen i Bruxelles. Jag gick
in i en cigarraffär för att köpa cigarretter — en mycket stor
och gentil cigarraffär, som låg, vill jag minnas, i hörnet av
hotell-torget och »Le Rue Neuf» — som gatan heter på den
besynnerliga belgisk-franska dialekten (på stadens egna,
officiella gatuskyltar står det faktiskt »Le Rue Neuf» och inte
»La Rue Neuve»).
När jag på min knaggliga franska försökte förklara för
den artige expediten vad jag ville ha, hörde han tydligen
genast, att jag icke var belgier, fransman eller engelsman.
Där tog hans lilla hjärna slut — jag var alltså tysk!
Hur gammal jag än blir, kommer jag aldrig att glömma
de få stegen jag hade att gå från disken till dörren! Den
enklaste självdisciplin förbjöd mig naturligtvis att gå med
oförrättat ärende. Jag fick alltså mitt paket cigarretter —
givetvis mot ett hutlöst pris: på den lilla sedel jag lämnade
fick jag ingenting tillbaka! Och när jag sedan vände mig,
hade alla kunderna i butiken bildat ett slags häck, genom
vilken jag hade att passera till dörren!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
