Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ett skadeståndsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKADESTÅNDSPROBLEM.
Första gången jag kom till Paris, trädde vapenstillestån
det i kraft. Jag stannade endast några dagar — några
van-vettsdagar och mardrömsnätter, uppfylld av engelska,
amerikanska och franska soldater, som slogos inbördes i varje
gathörn och jagade i lastautomobiler genom staden, vilt
skränande och skjutande med revolver — oftast i luften
dock! Dessa besynnerliga manifestationer avsågo endast att
uttrycka den inneboende livsglädjen.
Och att ha kommit från kriget med livet — det var
sannerligen något att glädjas åt!
Strax efter fredsslutet i Versailles kom jag andra gången
till Paris — och då för att stanna där.
Krigsminnena hade hopats i världsstaden.
Champs-Ely-sées kantades i hela sin längd med en dubbel rad av tyska
kanoner, tagna under bataljerna, alla camouflerade och mer
eller mindre sönderskjutna. Dessa kanoner omgåvos ofta
av små skaror stolta civila, bland vilka den hemkomne
krigaren förde ordet — tyst och fåmält. Om han också inte
varit med om att ta just den där »kattan», så hade han varit
med om att försöka tysta ner andra lika argsinta, fräsande
och spottande tingestar.
Men jag ska inte göra det ringaste försök att återge de
berättelser jag hörde om sådant. Hur skulle en
glasögonbe-häftad litteratör kunna vid skrivbordet återge den
järnhårda sakligheten i någon enda sådan »short story» på ett
tjugotal ord?
Paris hade emellertid inte bara kanonerna. Paris hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
