- Project Runeberg -  Svart på vitt /
89

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Ett skadeståndsproblem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-89

även-]{+även+} vägglössen och om dem kan jag ge besked, ty jag var
med.

Låt mig emellertid genast lugna de oroliga: här ska inte
bli tal om någon ymnigare blodsutgjutelse. Endast om den
metod jag använde att tvinga en allt för ekonomisk fransk
hotellvärd till offensiv mot de vidriga kräken.

Det råkar förhålla sig så, att just Cimex lectularius — som
detta stinkfly kallas av de artiga lärda — är det vidrigaste
djur jag vet. Jag tycker om ormar — isynnerhet snokar av
alla slag — men jag tycker inte om vägglöss. Egendomligt
nog är denna antipati ömsesidig — vägglössen sky mig som
pesten! En läkare har sagt mig, att jag för dessa små djur
verkligen år pesten — på grund av min intensiva
tobaksrökning — djuren påstås inte kunna fördraga den
nikotin-haltiga ånga, som utstrålar från min kropp (och så påstå
ändå samma läkare, att tobaksrökning är onödig, till och
med skadlig!). Faktum är emellertid, att vägglössen röra
mig inte — probatum est! — men jag tål dem inte ändå!
Mitt hat emot dem är fullständigt osjälviskt och sålunda
så mycket mer berömvärt.

Första morgonen jag vaknade på det lilla hotellet i Paris,
såg jag en sådan där brun figur långsamt hasa sig fram
över tapeten i obehaglig närhet av min huvudkudde.
Djuret dog hastigt. Och en ilsken granne i rummet bredvid
vaknade av smällen och började överösa mig med
smädel-ser på världens mest eleganta språk. Jag kvitterade
artigheten med en märgfull salut på fornsvenska, varefter
fullständigt lugn inträdde på detta frontavsnitt.

Jag hoppade i kläderna, gick ner och anmälde
dödsfallet för värden.

— Ah! sade han och fortsatte att läsa »Le petit Journal».

I mitt dåvarande tillstånd av bottenlös naivitet trodde
jag, att det behövdes bara en anmälan om sådant. Värden
såg på mig med stillsam ironi och vände mig ryggen. Jag
glömmer aldrig hans smutsiga skjortärmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free