Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Gatans melodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-98
män-]{+män+} och kvinnor, skjutande sina kärror framför sig — det
är gatans arbetare, månglarna och småhantverkarna, som
börjat sin dag med detta farliga oväsen.
Om då resenären ser, ätt himmelen strålar soligt vårblå
över hustaken, gör han klokast i att avstå från vidare sömn,
men hoppa i kläderna och gå ner till någon liten kaféterrass,
där morgonkaffet och de små franska gifflarna vänta. Där
kan han sätta sig i lugn och ro med sina morgontidningar,
medan han då och då ser — eller rättare hör — på gatans
arbetare i deras verksamhet. Men det ska inte vara i något
»bättre» kvarter, än mindre i närheten av något lyxhotell —
där råder dödens tystnad vid denna tid. Det ska vara i ett
enkelt folkligt kvarter, där livet redan är i full gång klockan
sex på morgonen.
Med gatans arbetare menar jag här i främsta rummet de
ambulerande hantverkarna och försäljarna. Jag tänker
alltså inte på gatuarbetare i egentlig mening — jordschaktare,
stenläggare, asfaltkokare etc. Även dessa typer kunde nog
ha förtjänat sitt kapitel — de äro ju först och främst så
rasande pittoreska i sina vida, blå eller bruna byxor av
man-chestersammet; en brun khakiskjorta, öppen för hela
bröstet, ett bälte av bomullstyg, rött, svart eller grönt, virat en
halv meter brett kring livet, och en baskisk mössa, kokett
på sned över ena ögat — se där hela kostymen i vilken de
arbeta om sommaren mitt i solsteket på de ångande gatorna
eller i höstens och vinterns evigt isiga silregn.
Men jag ska denna gång inte tala vidare om dem och
andra gatans fasta arbetare. Alltså inte heller om körkarlar,
chaufförer och spårvägarnes män och kvinnor.
Jag ska inte heller tala om blomsterförsäljerskorna med
sina fasta kiosker eller sina i bestämda gathörn stationerade
små vagnar, där säsongens doft och levande färgprakt bjudes
ut. Inte heller om gubben, som hyrt ett hörn av en
kaféterrass, där han i en stor gryta över en koleld steker kastanjer
eller kokar potatis i flottyr för att sedan sälja sina läckerhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
