Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Gatans melodier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-99
ter-]{+ter+} i strutar till 50 centimes eller en franc eller vad
dagspriset nu kan vara — jag medger, att jag är inte nyfiken.
Alla dessa och många andra tillhöra kategorien gatans
fasta arbetare. Och jag ska här endast tala om gatans
kringvandrande arbetarbohéme.
Därvid måste jag emellertid göra ännu en begränsning, en
begränsning neråt. Ty de lymlar, som springa omkring på
boulevarderna och sälja kängsnören, lyckobringande
amuletter etc., de skojare, som ge sig ut för att vara dövstumma
och sälja förseglade lyckobrev (på en razzia i ett kvarter tog
polisen 18 sådana figurer, och nog kunde de tala!), de
drullar, som sälja »levande leksaker» — små boxare av trä, som
lägga sig ner och stiga upp på kommando, tack vare en tråd,
som en medhjälpare bland åskådarna manövrerar — och,
allra värst, de som sälja förseglade »vägvisare i Paris»och
vidrigt snuskiga fotografier — alla dessa typer »arbeta»
visserligen på gatan, men inte som arbetare utan som lösdrivare,
hack i häl följda av polisen. En sådan lösdrivare kallas här
»un camelot» — och det är betecknande, att de rika och
förnäma lösdrivarna i de rojalistiska kretsarna kalla sig
själva med stolthet »les camelot du Roy» — konungens
lösdrivare torde vara den riktigaste översättningen.
Egentligen skulle väl ordet camelot betyda »gatuskrikare»,
gatuförsäljare. Men ordet gatuförsäljare vill jag i detta
sammanhang reservera för de hederliga, strävsamma
arbetsmänniskor, som bilda en grupp för sig mellan gatans fasta
arbetare och gatans lösdrivare. Den gruppen utgör, skulle man
kunna säga, gatans arbetarbohéme. Denna bohéme är dock
i allmänhet fullständigt hederlig — vilket ingalunda kan
sägas om de flesta andra bohémegrupper i samhället.
Om man sitter en solig vårmorgon vid sitt kaffe och sin
»croissant» (den franska giffeln, en läckerhet!) på någon
liten terrass vid någon gata, som är något så när trafikerad
i ett folkligt kvarter — då dröjer det inte länge, förrän ur
gatusorlet stiger upp en sång — hest och oborstat bryter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
