Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Mademoiselle Alice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-153-]{++} — Tjuguårsåldern? Och elva års förlamning — så där?
Hon skulle alltså inte vara mer än ett par och trettio år?
— Åh, nej då! Hon kan inte vara så gammal ens! Det är
inte alls länge sedan hon var en liten flicka, som sprang och
lekte här.
Nästa morgon stannade jag liksom alla andra människor
i byn utanför det vidöppna fönstret hos mademoiselle Alice.
Jag lade en liten klase friska altasieblommor bredvid
hennes hand — vad de andra hade med sig vet jag inte.
Och så gick dag efter dag, många dagar, hela
sommaren igenom. Lindarna utanför den gamla kyrkan
blommade, och vi gingo dit med stegar — och det är vackert att
se vackra flickor gå upp och ner på stegar för att plocka
blom i solbelysta träd. Men alltid, när vi gingo förbi flickan,
som satt i tvätterskans fönster, stannade vi och pratade.
Hon log med hela ansiktet och strålade med ögonen, men
blicken var långt borta.
Och så blev det höst, och så blev det vinter och vår. Och
jag reste ut igen för att besöka mina vänner på landet.
Återigen strålade solen lika gyllene ung och stark,
återigen blommade akasierna och doftade, och återigen
glimmade floden med djupt blå och hastig ström, på väg med
iver mot havet. Men det var ändå något som saknades.
Gatan var alldeles folktom — och plötsligt märkte jag, att
fönstren hos mademoiselle Alice stodo vidöppna som i fjol,
men ingen människa fanns utanför, som pratade och
skämtade med den sjuka flickan.
Besynnerligt! Vilken tomhet, som kan uppstå på en liten
banal vardagsgata genom byn — en gata, som till på köpet
är bara stora landsvägen, som händelsevis haft ärende
hit-åt! Och vilken tystnad kring ett vidöppet fönster, där en
ensam sjuk kvinna sitter och ser på solskenet och hör på
fåglarnas jubel under farande skyar! Ingen hade kommit
dit för att berätta, att kyrkoherdens katta hade fått ungar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
