Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Skönhetens gudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-167-]{++} Han förde dem in i en liten halvrund sal med välvt tak.
I en djup nisch i väggen stod en vit marmorbild av en
kvinna, ung, skön och ädel. Som en ljusning genom
skuggor strålade ett sorgset småleende fram genom hennes anlete.
Germanernas hövding stannade undrande framför bilden
och sade:
— Vem är denna kvinna?
— Hon är Skönhetens gudinna, svarade romaren.
över allt omkring hövdingen ropade germanerna
gäckande:
— Är den kvinnan skön? Så vekliga lemmar, så
bräcklig kropp har ingen av våra egna starka, sköna kvinnor.
Och hövdingen skakade leende sitt huvud:
— Skön är hon inte, din vita gudinna, men kanske är
hon mäktig?
Romaren smålog:
— Hon ger inte vapenlycka.
— Dig har hon inte skyddat! svarade germanen. Men
kanske ger hon rikedom?
— Nej. Guld och silver betyda för henne intet.
Germanens ögon mörknade, och han vinkade avvärjande
med handen:
— Då vet jag. Ni romare begära alltför litet av edra
gudar och gudinnor. Hon ger er kärlek, njutning och vällust
— och ni dyrka henne!
— Nu tar du åter fel. Hon ger oss skönhet.
— Men vad är skönhet?
— Den hemligheten kan ingen lära dig. Du måste själv
förstå den — du eller dina efterkommande 0111 tusen år.
Nu står du här som segrare, och fåfängt vore det att söka
hindra dig förstöra, skövla, ödelägga allt du ser omkring
dig. Du är barbar — gör som dig lyster, du är just nu den
starkare. Vad som är mitt är alltför litet värt — en samling
mull, som snart ska lösas upp till stoft i mullen. Men akta
dig att skända henne där — gudinnan! Jag har erövrat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
