- Project Runeberg -  Svart på vitt /
168

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Skönhetens gudinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[-168

henne-]{+henne+} själv en gång med vapenmakt, och vad hon gjort för
mig kan inte sägas ut, det är för stort. Jag var ett djur, som
levde förr i smutsen — skönhetens eviga gudinna gjorde mig
till man. Nu anförtror jag dig åt henne — och hennes vård
åt dig. Förstör du henne, då utplånar du ur ditt och alla
de dinas liv allt ljus, all storhet och all höghet. Bevara
henne — och ditt liv skall bli en mogen mans, i ädel kamp
för mål, som ligga högre än du nu kan ana!

Den romerske ståthållaren lämnade hastigt rummet, och
innan någon hunnit hindra honom, hade han kastat sig ut
i rymden från det galleri, som löpte runt omkring palatset.
Man såg honom ligga djupt därnere som en liten vit fläck
av fladdrande tyg. Och det vita blev så småningom allt
mörkare av hans eget blod.

Germanernas hövding gick åter med silt folk in i den lilla
tempelsalen. Han sade:

•—- Romaren har givit oss en farlig hemlighet. Han vill
fördärva oss med samma makt, som givit honom själv
fördärvet. Förstör gudinnan!

Och med stridshammare, yxor och klubbor krossade
germanerna den vackra, vita gudinnan i tusen skärvor, som
ströddes ut över marmorgolvet.

Men om natten stod germanernas hövding åter i den lilla
tempelsalen. Han var ensam. Där fanns inte längre något
ljus, och han famlade sig fram genom mörkret för att finna
gudinnans altare.

Hans huvud var tungt av segerruset, och han gick med
vacklande steg. Därute hörde han berusade män och
kvinnor skrika som vilda djur, medan de tumlade omkring i
segerfröjdernas smuts.

Han stönade högt:

— Var är du, gudinna? Jag såg dig ju — du var så
vacker, så hög, så stolt! Varför lärde du mig inte genast din
hemlighet? Jag var ju segraren — du och allt ditt tillhörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free