Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-178-]{++} sätter mig vid pianot — tveksamt, förstås, ty vad ska en
ung man spela för sin gamla mor?
Det där Essdurs-ackordet, som sakta breder ut sig och
förtonar i skymningen — det är stillheten.
Dominantackordet med septiman på B, det är minne som bryts mot minne.
Och tredje ackordet — Ass, lite tveksamt C och Ess — det
är gryningen till nytt ljus, en ny och rikare tonart — hopp
kallas det också!
Det blir »Mammas egen visa», som jag minns sedan jag
var barn — så långt jag kan minnas tillbaka:
— Vid foten av alperi, i daldjupens grönska
jag finner så skön både liimmel och jord;
har ungdom, har hälsa, har intet att önska,
blott sjunga min visa och valla min hjord.
Men vintren strör rosor i fjällen,
de glöda i purpur och gull —
då samlas vi alla om kvällen,
min själ är så lycklig, så full!
När vattfallet brusar, det bruset mig söver —
men kommer min ovän, jag vaknar igen!
Och kommer en bergflod, den hoppar jag över!
Men kommer min älskling — strax kysser jag den!
Men säg mig, var kan han väl vara?
På länge jag sett honom ej!
Jag ber eder, ekon, mig svara,
om han är mig trolös —? Åh, nej!
Man talar så ofta om oron och kvalen —
jag känner dem ej! Vill blott sjunga och le!
Och skulle de också hit komma till dalen —
jag klättrar i bergen! Det kunna ej de!
Men tyst! hörs ej waldhorn där borta —?
Min älskling mig kallar dit fram!
Med sång vill jag vägen förkorta —
spring på, spring på, mina lamm!
Nej, man ska inte tala så ofta om »oron och kvalen»!
Man ska tänka på annat, klart och enkelt — göra sin plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
