Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Min mor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[-177
Sedan-]{+Sedan+} nian naturligtvis först ordnat så gott som möjligt för
sig själv — charity begins at borne!
Men det viktigaste är kanske ändå, att andra ska få lycka
— trivsam, god och säker lycka! Även om det drar en
smula kyligt på den, som sitter vid fönstret och drömmer
om vad som skulle kunna göras — för andra.
(Min mor har, uppriktigt sagt, en liten cigarrcigarrett i
handen — men den är så liten! Den sitter uppträdd på en
hårnål — det blir så fula fläckar på handen, annars! och
så är det så roligt att göra den där lilla cirklande rörelsen
med handen, när man slår av askan, ja! Men jag ska nog
låtsas, att jag inte ser det där!)
Nej, det mörknar ute. Det kyler. Vi ska stänga fönstret
— fast nog vaf där skönt efter den långa arbetsdagen i den
trånga lilla butiken! Och annonsräkningarna — och
tidningarna — och de stora lottpengarna, som följde med
rättigheten att sälja obligationer och lotter — eller hur det nu
var, jag kunde aldrig hålla reda på alla kassor i små
pappaskar med prydligt skrivna lappar i dem alla, men
tröttsamt måtte det vara att leva så på helspänn, att man i varje
sekund kan svara: klart! här är jag — var så god, min
redovisning för mitt fögderi!
Men man tröttnar ju! Man lämnar det ifrån sig till andra,
och man sätter sig ner vid fönstret i solnedgången :— man
tänder sin lilla Havanna, för något ska man väl ha att njuta
av! Bara ingen ser det! Och strunt i det, förresten! Röken
är lätt och vit, och drömmarna lätta och ljusa! Och ett
sil-verklart och gott litet skratt — en ung flickas skratt — hörs
ibland från fönstret, när min mor minns, hur lustiga
människor kunna vara.
— Kan du tänka dig — jag såg i tidningen nyss —
Nej, man får ändå ingen riktig ro! Drar det från fönstret
i alla fall? En liten vit och silkesmjuk schal över axlarna
— så! Skymningen faller så skimrande pärleblå. Och jag
12 — Svart på vitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
