Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vet du vad den här tullen hette förr i världen? frågade
han.
— Nej?
— Kattrumpstullen. Det var på Gustav den tredjes tid.
Tullhuset stär där ännu. Då åkte Bellman här ut i gungande schäs,
här for det trasgranna patrasket fram med matkorgar och
brännvin, fioler, klarinetter och Ulla Winblad.
— Usch!
— Ja visst! Men det var vackert! Lövruskor i hästens
seldon, solrosor i kuskens hatt.
— Han var ju otäck, han Bellman, och Ulla Winblad, en
sån där!
Den unge mannen tryckte hårt hennes arm.
— De äro döda nu alla! Det är bara vi som leva.
De gamla träden susade med täta löv i skymningen över
deras huvuden. Ingen människa syntes på vägen. Han
stannade, drog hastigt den lilla kvinnan till sig; de kysstes länge.
— Det är bara vi som leva! Du och jag. Bara du och
jag.
Hon log emot honom. Ungdomens och kärlekens leende,
som lyser av lycka.
De voro vid Röda Stugan och sorlet från kaféet hördes
ända ut på vägen. Runtomkring trädgårdsterrassen, som låg
på en bergklint utåt Brunnsviken, hängde små granna kulörta
lyktor; de sågo ut som brokiga lysmaskar i skymningen.
Under dem trängdes människorna vid borden; unga arbetare
med sina flickor. Överallt var fullsatt, men högst uppe i ett
hörn blev ledigt när nykomlingarna hunnit in, och där slogo
de sig ner.
Sjön låg blank och stilla där ute mellan strändernas
leende skogar. Under berget nere vid stranden hade ett
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
