Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
virvlar omkring och blir liksom glödande, det bränner på
tungan, sticker i strupen och nyper i lungorna. Verkarn
skriker. Alla vänta på hennes arbete, hennes beniga, hårda
små händers verk. Direktören kommer som en hal olja mellan
kuggarna och hjulen: låt dem arbeta på övertid! — Men
övertiden blir förfärlig efter en hel dags arbete. Och just då
händer det kanske, att några gummor komma in och sopa
verkstan. Något märkvärdigare behöver det inte bli,
vardagshändelser bara — dammet jagas upp igen, skyarna
mångdubblas och sedan traska gummorna vidare till nästa
avdelning för att göra rent. Det har hänt en stor händelse igen;
men det var ju ingen skrällande dramatisk konflikt, så att
det var ingen som märkte något. — Nu öppna flickorna
kanske ett fönster, det är torrt att andas bara damm. Rå och
frän stiger kylan upp ur ljusgårdens botten, från toptunnorna
och avfallshögarna. Luften pressar sig in genom dammet och
den tjocka hettan, som liksom fyller varje mun med varm
aska. Efter en stund kittlar någon med hårda, iskalla fingrar
i flickornas rygg, det är kylan, som kurtiserar rakt på sak.
— Sådant minns man. Sådant berättar tösen, när man frågar,
hur hon haft det under arbetet. Allt är så där smått. För
henne är vardagslivet bara damm och hetta och giftig luft
med stank av maskiner och smuts och tunga pappersmassor
från golv till tak. Dammet är värst. Det stiger i tjocka moln,
tränger in i näsan, kittlar i svalget, torkar gommen hård,
kryper genom halsen, smyger genom strupen, genom
lungorna. Man hostar upp det och det river med sig något annat
besvärligt, som man spottar ut eller sväljer ner igen. En liten
knotig hand håller en solkig näsduk, nu finns en röd fläck
på näsduken, men visa inte blodet, flicka! Göm det noga,
vik in det väl och stoppa ner näsduken igen. — Man ser det
nog. Det går en liten rysning mellan alla unga, späda bröst,
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
