Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En pojke går i sällskap med en flicka och han är hennes
vän, hennes älskade, hennes livs hela mening, när de äro
ensamma och ingen ser dem, när de sitta i mörkret och kyssas
utan ord, utan tanke på annat än kyssarnas lustiga gåtor.
Men när de äro bland människor, få de låtsas som om de
råkat varandra av en händelse. De äro inte gifta, inte
förlovade, ha alls ingen rätt att vara tillsammans så där; de
äro inte mer för varandra än varje annan. Fast man ser dem
båda dagligen under långa tider, måste man låtsas som om
man ingenting sett. Själva försöka de allvarligen se ut som
om endast en tillfällighet fört dem samma gator och samma
vägar. De äro bekanta. De gå i sällskap.
Sedan kommer kanske förlovningen. Blanka ringar,
lyckönskningar och överraskade miner för syns skull. Men det
bästa är borta. Sagans dager bleknar över stigarna. De
älskan-des vackra leende fryser över läpparna.
Eller kanske kommer man inte så långt. Man tröttnar, och
en vacker dag går man där ensam igen på de gamla kända
gatorna och väntar ingenting. Den andra går med nya vänner
och man känner ingen saknad. Gå du!
Hur ska det bli för oss, mitt jungfrubarn? Du kan inte ta
och släppa. Aldrig skiljas. Vi få smyga mellan människorna
med vår lycka, bo och leva bortom världen, bortom livet,
djupt inne i sagorna, i solskimret över evighetens vidder.
Du tänker inte på sådant, du, det ser jag nog. Du förstår,
att du inte behöver undra mer. Du hör inte livet till. —
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
