- Project Runeberg -  Valda verk / 1. Ellen - Vattendroppen - Litterära storverk i västficksformat /
67

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Känner du igen mig?

Hon låg orörlig och bara såg på honom. Hon kände igen
honom, det visste han. Om han vågat, skulle han lagt sin
hand över alla de tusen små vassa nålarna i hennes blick för
att slippa se, ty han visste vad hon ville, varför hon såg på
honom så. Han förstod hennes förfärliga fråga: var du värd?

Ett nytt stormregn av fasa piskades genom hans själ. Värd?

— Värd! Vem är värd kärleken, tror du! Mitt liv ligger
öppnat för dina hemska ögon, se dit in! Det finns ingenting
i hela mitt inre, som är värt din kärlek. Men du måste se allt!
Du måste se det där, som jag inte kan förklara, det där, som
har vuxit upp inom mig, sedan jag träffat dig, det där, som
är du i min själ — du måste se hur vackert det är, innan du
dömer! Ty detta är domen.

Han såg in i hennes ögon, så djupt in han kunde se. Men
där fanns ingenting annat än tusende uddvassa nålar, som
stucko emot honom; och längst in i blickens botten låg något,
som liknade vanvett; det tycktes växa upp, stiga fram ur sitt
gömda rum.

Äntligen rördes handen på täcket, lyftes till en smekning,
som inte orkade fram. Han tog hennes smala arm och lade
den kring sin hals. Då slöt hon åter ögonen. Hennes heta,
darrande fingrar smekte hans kind. Det arbetade i hennes
hals, hennes tunga sökte mödosamt bilda ett ord, så som man
måste göra bland människor, för att även de andra ska förstå
vad som händer i ett ensamt hjärta. Och han hörde henne
viska nästan utan ljud:

— Älskade!

Hur kom det ordet på din tunga? Ordet, som står i böcker!
Ordet, som man läser, men aldrig säger till varandra! Vi
kyssas och smekas, om det så ska vara. Säga vi något, blir
det ett namn. Men detta underliga ord!

67

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/1/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free