Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
intet mer. Vem dödar denna lilla otäcka, eviga död i smuts
och snusk? Vem ger oss mening i livet och mod att vandra
in i det okända mörkret? — En stark Gud, som håller att
tro på!
Hur kom du igenom, min tös? Hur kom du på andra
sidan, ensam och utan hjälp? Ur denna brunn i jorden
kommer jag aldrig upp. Jag är på botten och det är längre än
man anar dit, där stjärnorna brinna. —
I trapphusets grund fanns åt gården en järndörr. Den stod
halvöppen. Han såg de första stegen av en trappa ner till
källarmörkret.
— Man kan alltså komma ännu djupare ner i ensamhet,
mörker och elände! log han åt sig själv, medan han tände
en cigarrett. — Man kan hamna, där varken sol eller måne
lyser och ingen himmel syns. Man kan dö där nere också.
Bland råttorna! —
Han sköt igen dörren med foten.
Punctum, tänkte han. Vi ha skränat igen. Vi ha varit
bittra och hatat och sparkat mot den stängda dörren, som
var en helt vanlig källardörr; och när den öppnades, såg
man, att trappan leder neråt och inte uppåt. Låt oss stanna
här då. Här ser man åtminstone stjärnorna. De äro långt
borta, men man ser dem!
Nu var det äntligen färdigt i tvättstugan. Lampan släcktes
och männen kommo ut.
Den lille hårde bergsprängaren var klädd i svarta
helgdagskläder och hans ansikte var som vitt i mörkret. Medan han
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
