Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ellen. En liten historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med oändlig omsorg satte hänglåset för dörren och stängde,
sade han till den unge mannen:
— Det är stjärnklart, tror jag?
— Ja.
— Sir han Karlavagnen?
Den stor där uppe mellan några svarta skorstenar.
Fim-melstången rätt ner och bakhjulen i vädret.
— Sir han Polstjärnan?
Mittemellan ett par andra svarta skorstenspipor brann
Polstjärnan.
— Den kompassen, sir han, den duger!
Den unge mannen stannade. Är du religiös, du gamle
kom-munard? tänkte han. Varför inte? För sig själv i ensamhet
och tysthet på vägen!
Bergsprängaren hade låst. Han kom fram till de båda
andra. Tre män stodo mittpå gården och stirrade upp mot
den tindrande natthimlen.
Sådana historier! tänkte den unge. Polstjärnan ligger i
norr. Det var väl det du mente.
Bergsprängaren tog en sele från marken, en sådan sele som
stadsbud använda. De hade haft den, när de buro ner kistan.
Han rullade upp den noggrant och betänksamt:
— Sju barn har jag haft, sade han. De fyra äldsta har
jag burit ner så här. Nu har jag tre kvar och de båda yngsta
på sjukhus. Sen har jag bara en kvar, en enda liten en.
Efter en stund fortsatte han:
— När man kommer till ett nytt arbete, är man äldre och
sämre än man var förut. Och när man slutat det arbetet, är
man ännu äldre, ännu mer sliten. Vad har man haft för det?
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
