Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattendroppen. En historia om nykterhet och broderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag alltid har tyckt ser så falsk ut, han begärde ordet
och skulle förstås försöka försvara sig. Han sade, att han var
mycket vemodig. Han hade aldrig kunnat tänka något sådant,
sade han, att Överste Templaren skulle bli utsatt för så mycken
smädelse i sitt eget cenakel. Han ville inte alls tänka på vad
han själv hade fått höra, ehuru det var straffbart, sade han,
men han kunde nästan gråta, när han tänkte på, att broder
Hjelm blev kallad hökare i sitt eget cenakel. Visserligen var
han ju till yrket hökare, men det är väl ingen skam att vara
hökare, så att ungdomen behöver kalla honom för hökare
för det? Adolf Gustavsson förstod nog, att ingen av cenaklets
medlemmar hade skrivit så usla saker, men det var Mauritz
Fock som hade författat skrivelsen, det hördes nog. Han ville
därför vända sig till broder Fock med några varningens och
tillrättavisningens ord. Det sades något i skrivelsen om att
rättegångarna i cenaklet borde avskaffas, ja det är ju alldeles
naturligt att Mauritz Fock vill ha bort allt som är lag och
ordning, så att han sedan ska få kunna smäda och okväda
alldeles ostraffat. Men visste inte Fock vad Ordens Högste
Chef, broder Karl Frosch, hade sagt en gång? Visserligen
hade Karl Frosch dömt mycket underligt i cenaklets
rättegång, men nog måste vi väl ändå erkänna, att det var
rättvist? Cenaklet kände inte fru Karlsson så väl förut, men nu
känna vi fru Karlsson, och nu måste vi ju erkänna, att
Chefens dom var det rätta. Karl Frosch är ju ledamot av
riksdagens första kammare och är en mycket prisad och
hyllad riksdagsman i riksdagen och i den socken där han
bor, och då är det ju klart, att hans rättsbegrepp måste vara
större och finare än alla andra människors. När man en gång
ville ta bort lag och rätt ur Konstitutionen, hade Karl Frosch
skrivit till National Cenaklet och sagt vad som var det rätta.
Och då hade Karl Frosch skrivit så här: När ett sällskap, i
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
