Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattendroppen. En historia om nykterhet och broderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blivit en ekonomisk fråga, sade han. Det blir det alltid, när
småfolk ska göra reformer mot storgubbarnas vilja. Vi kan
inte begära, att ungdomen ska kunna lägga pängar på bordet
— de ha gjort så gott de kunnat, de har ur egen kassa
skramlat ihop 45 kronor för att hjälpa cenaklet. Nu är det vi gamla,
som ska lägga till. Jag har lite pängar på banken, som jag
skulle ha att ta till, när jag blir gammal och inte orkar stå i
längre. Jag hade tänkt, att inte röra dem annat än för
sjukdom eller någon långvarigare strejk eller så. Men nu gäller
det cenaklet, och jag säger, fast det kanske låter lite
underligt, att det gäller för oss i mycket liten skala detsamma som
det gäller nu för hela nykterhetsrörelsen: vi måste göra
personliga uppoffringar, kanske större än någonsin förut, om vi
ska kunna rädda åt oss något resultat av allt vårt arbete under
många, många år. Nu har jag tagit ut hundra kronor på
banken och ber att få överlämna det till cenaklet. Kan jag få
igen dem i en framtid, är det bra. Skulle det dröja länge, är
jag visserligen hundra kronor fattigare, men pängarna ha
kommit till nytta det vet jag. Men jag lämnar pängarna bara
på det villkoret, sade broder Johan Andersson, att vi flyttar
från den här unkna hålan. Vi ska säga upp kontraktet genast,
och vi ska skaffa oss en ny lokal, ljus och ren och präktig,
så som många andra har nu för tiden. Jag vet en sådan lokal,
och om cenaklet vill tillsätta en lokalkommité, ska vi ordna
saken.
§ 6. Då sade Nils Sander, att cenaklet tackade broder
Andersson. Hundra kronor är mycket pängar, sade han, och
det största och vackraste av allt i världen är att se de fattiga
offra för en stor idé, ty de ha intet överflöd att ta utav, utan
om de vilj a ge, så måste de umbära det för dem nödvändigaste.
Heder åt broder Johan Andersson, som har räddat oss, sade
Nils Sander, och hela cenaklet instämde, och alla reste sig
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
