Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattendroppen. En historia om nykterhet och broderskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måtte det vi i dag här uträttat bli en byggnadssten i det
nykterhetens tempel vi vilja uppföra bland vårt folk. — Ja,
det är våra ord, det. Men hurudana ha våra handlingar varit?
Som oftast skröpliga, bröder och systrar, mer än skröpliga.
Hat, hämndlystnad, skadeglädje och allt möjligt småsinne
ha vi släppt loss och givit fria tyglar. Men det är nog så, att
människan är inte annorlunda, och vi hade sannerligen inte
varit en smul bättre, om vi hade supit i stället för att vara
nyktra. Det är inte vår nykterhet, som gör oss dåliga, det är
vår allmänna skröplighet.
Vad är det som gjort, att jag har kunnat hålla ut här under
alla dessa år? Ja, det är nog så, att något måste man ha att
leva för, sedan man slutat sitt vanliga dagsverke. Något
måste man ha att offra sig för och ge sig hän åt, annars blir
livet för torftigt och tarvligt och tomt. Jag har fått intresse
och kärlek för det här, och väl är det, för annars skulle jag
väl vid det här laget ha stått med tom hjärna och tomma
fickor som ett försupet kräk utanför någon krog. Nu har jag
haft detta att leva för, och jag har hållit mig själv ren och
mitt hem rent, och flickan min, Elsa, sitter här i samma
cenakel som jag och arbetar som jag har gjort på sin plats
som skattmästare. Och många, många andra har jag haft hit
till denna verksamhet. Jag har haft valuta för mitt arbete
under dessa tjugofyra år, det är säkert det. Vad vi till slut
ska vinna, det vet man ju inte. Det talas så mycket om
rus-drycksförbud. Det är lätt att prata och agitera för det, men
det är nog svårare att göra det. Det är kanske omöjligt. Och
det är kanske inte heller nödvändigt. Det är i alla händelser
inte något mål utan ett medel bland många andra. För vad
skulle vi ha för verklig nytta eller glädje av ett
rusdrycks-förbud, om vi fortfarande skulle vara lika enfaldiga, lika
självkära, lika högmodiga och lika hatfulla i våra hjärtan?
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
