Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom och talade som en diktbok om nagot konstigt
fruntimmer. —
— — — — ”ni har naturligtvis aldrig hört talas om
flickan med historierna. Då hon gick förbi med sin
inat-vända sagoblick och sin guldfläta på ryggen, nickade alla
gummor och värmdes alla gubbar och ynglingarna fingo
sugande hjärtelängtan.”
”Hon måste ha varit elev vid högre konstindustriella skolan
i Stockholm”, tänkte den äldre herrn.
––––––-”Ni har naturligtvis aldrig hört Sagoflickan
berätta — men gud vet var hon tog sin färg ifrån. En historia
var violett och vemodig med dunkla figurer, som rörde sig
i skymningen. En annan var blågrå. Det var en historia i
insjöns dimma en höstmorgon. Lommen skrek gärna i en
sådan. Eller satt hon, ljushårig och blåögd, och kastade
lyssnaren in i en händelse, som var blixtrande gul i skinande
sol. Och mitt i allt kunde man höra tranan ropa och
koskällan pingla från lövskogen. Sådan var hon, mor —.”
Sagoflickans vackra gosse, diktaren, knäppte sina händer
om knäet och såg ut mot solskenet.
”Håhå, håhå”, tänkte han, ”nu gäller det att imponera
på denne gamle laban. Han har aldrig varit här förut, han
vet inte att jag är en ganska knepig journalist, han tror nog,
som så många andra stockholmare, att Multrå socken är
en fjällbygd.”
Nu åter den äldre herrn:
”Har inte min unge obekante vän haft en konstig pappa
också?”
–––––”åjo — åjo — kan så tyckas — för det kan
man verkligen tycka — om jag får säga som jag tycker.
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
