Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TRÖTTSAMMA LEKEN
FRITT EFTER
HJALMAR SÖDERBERG
Dagen var vacker.
En blek septemberdag: en av dessa den tidiga höstens
lyckodagar, vilkas ljusa och lätta melankoli redan så ofta
hunnit verka på människornas sinnen, att den vekt rörda
stämning de fordom kallade fram fått gå till vila för att
lämna rum åt en känsla av mera jordiskt välbefinnande.
Himmelen lyste ren och blå. Insekterna surrade i lövverket
över och omkring kaféborden, vattnet glittrade och staden
skymtade på avstånd.
Det var i trädgården till ett litet gammaldags värdshus
utanför Stockholm. Längst inne i en skuggig vrå,
undangömda bakom nedhängande grenar, vilkas livlöst stela löv
bildade ett draperi med alla höstens och förgängelsens färger,
sutto två människor, inte längre alldeles unga, en man och
en kvinna.
Man kunde också säga: en herre och en dam. Av deras
yttre att döma hörde de alls inte till den tämligen enkla
samhällsklass, som annars rekryterade kundkretsen på stället.
De sågo snarare ut att ha smugit sig hit för att, okända av
omgivningen, få njuta av ett ögonblicks vila, dock även i
sin skygghet och trötthet oupplösligt förenade; som två
galärslavar, sammankedjade för livet.
231
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
