- Project Runeberg -  Valda verk / 1. Ellen - Vattendroppen - Litterära storverk i västficksformat /
232

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur litterära storverk i västficksformat. En okynnesbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De åto på var sin kronärtskocka och drucko vin ur en
butelj, som villigt lånade sig åt bedrägeriet att synas äldre
än sanningen skulle ha medgivit.

— Han måtte väl inte komma hit? sade hon, och hennes
ögon stelnade av den oro hon kände.

Han sög på ett av de svartgröna fjällen och svarade endast
med en lätt axelryckning, som likväl förrådde, att den
säkerhet, han ville visa, inte var så alldeles naturlig.

— Vi borde egentligen ha legat hemma i min lilla våning
vid Johannisgatan, fortfor hon.

— Ja visst, högg han i, och inga gardiner skulle ha varit
nedrullade framför sängkammarfönstren, därför att det inte
behövs mot kyrkogården; de höga ljusen skulle ha brunnit
i stakar av gammal guldbrons framför empirespegeln, och

— ja kanske du vill att jag skulle ha tillbringat denna
sol-skensstund med att stå och kräkas framför orden ÄRA —
SKYLDIGHET — VILJA — på Döbelns grav under dina
fönster?

— Skämta inte, sade hon, det är förfärligt att vara modell
åt en modern författare.

— Jag skulle tro att jag känner till det! Jag har varit
tvungen att döda en präst med ett blåsyrepiller — doktor
Glas kallade han mig då. Jag har till och med i min gröna
ungdom begått ett misslyckat självmordsförsök — då hette
jag Tomas Weber.

— Det var den tiden jag låg i Norge och hette Märta
och fick mitt första barn. Nog var det väl ändå du, som
var far till det?

— Norge? Var det Norge? Vilket minne du har för
alla våra förvillelser, kära vän!

— Det är just det rysliga, att jag så väl minns allt vad
han tvingar mig gå igenom. Och vilka namn han har givit

232

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/1/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free