- Project Runeberg -  Valda verk / 4. Guds vackra värld. Del 1 /
35

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man lutade sig ner över henne och pjollrade lite vänligt:
Du behöver allt barnmorska du me i rappet!

Så gick hon in, styrde med sitt och gick i säng. Frampå
natten kom en man in till henne och bad henne följa med.
Gumman hade legat ensam på skogen förr, så hon var inte
rädd. Hon frågade bara om det var långt.

Nej, strax bredvid, svarade mannen. Han såg riktigt
beskedlig och rejäl ut.

Gumman steg upp, klädde på sig och stoppade lite bröd
i fickan, hon visste vad som behövdes. Och så följdes de åt.

Det var bara utanför husgaveln, mannen gick ner under
stallet, strax bredvid dörren. Gumman efter. Det liknade
mest sängkammaren borta på Björkby bruksherrgård, men
alltsammans var av guld och silver här nere i jorden. Där
låg en grann kvinna, hon var i barnsnöd, det kunde hon inte
komma ifrån hur hon skapade sig. Gumman var behjälplig
med det som skulle vara, kvinnan blev förlöst, och barnet
blev tvättat och smort med en smörja som mannen kom
fram med. Men gumman råkade ta sig med smörj iga
fingren vid vänstra ögat, sen såg hon mera med det ögat.
Så att hon skulle aldrig ha kommit upp ur jorden, om hon
inte hade haft det välsignade brödet i fickan, den kraften
rår inte rådan på.

Flera år efteråt var Börjelstorpsgumman på stadsmarknad
i Kungskoga. Som hon gick där bland folket, fick hon se
bredvid sig den granna kvinnan och hennes man, svansen
stack fram under fruntimrets klänning, men inte trampade
gumman på det släpet! Hon bara neg och hälsade så
vänligt: Si, grannasmor ä här — å grannasfar!

Ja vet att du sir mej! sa rådan, och i detsamma rev hon
ögat ur gumman.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/4/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free